Hallå Sverige,

Slänger in ett inlägg jag också, då jag håller på att avlida av tristess här på rum 28. Som Ida skrev i sitt inlägg så har jag drabbats av någon form av matförgiftning. Att det alltid ska straffa sig när man tänker "tääänk att vi haft sån tur att INGEN av oss fått magsjuka..!", förbannat också. Jag tänkte tanken senast igår, då jag insåg att det bara är en vecka kvar för oss på resande fot, och se nu vad som hände.
Vaknade upp vid åtta imorse med ett illamående som inte var utav denna värld. Det ska även tilläggas att jag har ont i magen väldigt ofta och därför ser mig själv som relativt "härdad" av dessa smärtor, men när det går så långt att man inte kan ligga still, och har svårt att ta ett normalt andetag för att det gör så satans ont, då är man inte tuff. Väl inne i badrummet segnade jag ner längs väggen i ren utmattning och kunde inte ta mig upp. Kallsvettades något enormt, och när jag kom ut i rummet igen hade Ida vaknat och mina kläder var helt genomblöta. Jag ska inte gå in på fler detaljer, men för att sammanfatta så vill jag bara påminna alla att uppskatta livet när ni är friska, för det är först när man ligger där och vrider sig i kramper som man förstår vilket privilegie detär att få vara frisk. Ja, så är det.

För övrigt kan jag berätta att jag, Karolina och Olivia efter oändligt många om och men bestämt oss för att trots allt INTE boka om vår hembiljett, utan vi åker hem alla fyra som planerat den 5e maj. Trots att min vilja och mitt hjärta skriker att det vill fortsätta resa, uppleva Malaysia, stanna kvar i det här underbara livet, så är det magkänslan som tvekar. Jag hade inte kunnat låta Ida åka ensam till Bangkok och vara där i två dagar innan hemresa. Och jag tror att det var nån som en gång sa att man ska sluta när man är på topp, så kanske är det här ett vettigt beslut ändå. Trots att hemresan känns ungefär lika lockande som läxor på en fredagkväll (mamma och pappa, August och Elsa, vänner, sängen, duschen, lösgodis och knäckebröd, jag saknar er alla supermycket, men en månad till hade jag klarat mig..) så känns det bra att vi konner avsluta resan tillsammans, för det var faktiskt det som var tanken från början. :)

Måste även skriva lite kort om vår kväll i torsdags. Efter middagen gick vi (alla utom Karolina och Oskar, eftersom Karolina låg sjuk på rummet, nu e hon dock back on track!) till ett ställe som hette Centerpoint, det var som ett torg där det låg eb massa barer och klubbar runt om. Under högsäsong kan jag tänka mig att CP är ett riktigt höjdarställe, men nu såhär när lågsäsongen börjat och det känns som att vi åtta är the only ones here (tillsammans med x antal blekfeta västerländska äckelgubbar som inte direkt kommit hit för att äta Pad Thai om man säger så) var det kanske inte riktigt samma drag. Men vi tog trots detta rulltrappan upp till "The Cave", ett riktigt legendariskt ställe inrett som en grotta, där vi var ensamma sånär som på två ynglingar i baren. Personalen blev glada som barn på julafton över att de fick arbeta lite, och bjöd på shots och shake'ade drinkar så det stod härliga till. Efter en minst sagt blygsam inledning på musikfronten, men låtar av Norah Jones och Thailands Alexander Rybak, tog vi saken i egna händer och det dröjde inte länge förrän vi sprang mellan "dansgolvet" och datorn inne i baren där man helt fritt kunde välja låtar. Självklart under uppsyn av barens norske ägare, en riktigt skön man som lät oss spela precis vad vi ville så länge vi inte "dubbelklickade" på låten vi ville ha, utan ställde den som "neste pa tur". Haha. :)
När vi gått igenom hela vårt musikförråd, med allt ifrån U2, Coldplay och Train till "Jag är en jävel på kärlek" och "Gå och fiska" till Swedish House Mafia, kände vi att det verkligen var dags att tänka på refrängen. Satte oss i en tuktuk hem till hotellet och efter ett nattbad i poolen sa vi godnatt och ses imorgon!

Nu ska jag sova och hoppas att detta vad-det-nu-är försvinner. Önskar er alla en riktigt trevlig Valborg, vi hörs snart igen!

/ Matilda