Har ar klockan just nu 21.05 och vi har for en stund sedan atit var andra middag i Indonesien. Blev en nudelratt fran en matmarknad har i narheten, mat och dricka for 28 spann, det tyckte vi var som hittat. Galler att halla i slantarna har ipa Bali, dar valutan ar helt crazy, vi vaxlade igar in ca 1,5 miljon rupies var.

Vi bor pa hotell (!) som ar valdigt trevligt, frukost ingick sa imorse at vi bananpannkakor och frukt, gott! Dock sprang det forbi en RATTA pa balkongen forut nar jag och Bonny satt och pratade dar, och jag tror att mitt skrik holl pa att skramma ihjal bade henne, rattan och halva Bali.

Vi anlande som sagt igar kvall, efter en resa inte helt utan komplikationer... Efter utcheckning fran partyhostelet Gilligans (vi kan saga att det var ganska tur att vi bara bodde en respektive tva natter dar...) kopte vi frulle pa Subban och tog taxi till flygplatsen. Sa langt var allt frid och frojd, lite deppiga var vi over att behova lamna underbara Cairns, och framfor allt Australien over huvud taget, men sen borjade helvetet.

Nar vi kommer fram till incheckningsdisken pa flygplatsen visar det sig att vi maste ha en utresebiljett fran Bli for att fa komma med flyget dit! Detta har endast Cornelia eftersom att hon aker hem darifran, och det ar ingenting som vi har fatt nagon som helst information om. PANIK!!! Vi spurtar upp till overvaingen pa flygplatsen, betalar 5,80 for en halvtimmas internet och Olly far aran att vara den som skoter tangentbordet. Erik och Anton (vanner langs vagen) skulle med samma plan som oss och bevittnade elandet, och Erik tipsade om Air Asia. In pa deras hemsida och klickar i flyg fran Denpasar pa Bali till Phuket den 10e april, hinner inte kolla varken platser pa flyget eller avgangstid, fyller i alla uppgfifter och forsoker vara noggranna med passnamn i ratt ordning osv, fastan vi ar sa stressade att vi knappt ens minns vad vi ar dopta till. Alla fem ar pa gransen till nervsammanbrott. Erik och Anton star bakom oss och hejar pa, och nar det antligen ar dags for att bekrafta bokningen kommer det viktigaste momentet: betalningen. En av oss blir tvungen att ta hela betalningen for alla fyra biljetterna och nar jag fyllt i alla kortuppgifter (kandes sadar att gora en kortbetalning pa 56 000 000,00 indonesiska rupies pa en offentlig dator, men det fanns inte mycket att valja pa) sa kraver Air Asia-fanskapet att man aven ska bekrafta med sin dosa. Okej datorn, jag har inte med mig min dosa, men jag vet PRECIS vart den ligger hemma i vanster skrivbordslada, racker det?! Aaaaarrggh, stressen var inte nadig pa oss alla fem dar, att dessutom ha en nedrakningsklocka tickande uppe i vanster horn pa skarmen som talar om att vi bara har mindre och mindre tid kvar hjalpte ju inte precis. Erik kommer pa att han har sin ICA-dosa med sig, och efter snabb overlaggning kommer vi fram till att dessa dosor "nog inte ar personliga", kruxet ar bara att jag inte har den blekaste aning om min personliga kod till detta kort ar. Sa gar det nar man ar paranoid och skaffar alldeles for manga kort.. Erik erbjuder sig da att betala for oss om vi for over engar till honon med en gang, vilket ingen av oss kan eftersom vi inte har nagra DOSOR!! Jag ar tva sekunder ifran att ringa hem och fa reda pa min personliga kod (kl halv tre pa natten), nar Olivias kort gar igenom for betalning. Enda tjejen med dosa. Det var ett hallelujah moment for sure vill jag lova!

Till nasta problem dok upp skrivare saknades pa hela flygplatsen och vi kunde darfor inte skriva ut vara biljetter. Som tur var hade Jetstar en infodisk dit vi skickade vart bokningsmail och de skickade i sin tur mailet till incheckningsdisken. PUST! Folk har fatt hjartinfarkt for mindre. Helt darriga sprang vi i galopp till incheckningen dar det var helt tomt. Incheckningspersonalens tempo var inte av denna varld, och efter att bade jag, Cornelia och Karolina forsokt skynda pa dem fick vi till svar att vi kunde lugna ner oss eftersom att planet inte skulle aka utan oss. Ja men det var ju skont att hora!

Vi fyllde i vara green cards och passerade sakerhetskontrollen dar Karolinas pass forst inte gick igenom (kan man ha mer oflyt pa en flygresa??), for att sedan motas av jubel och applader vid gaten fran Erik, Anton och tva aldre par sm foljt vart drama med spanning. Antligen kunde vi pusta ut, eller som i mitt och Bonnys fall: borja oroa oss for flygresan.. Efter detta drama var vi alla fem sa slutkorda att vi sov hela flygresan till Darwin!

Och alla foraldrar, innan ni gar bananas sa vill vi bara saga att Kilroy inte sagt ett KNYST om detta utan istallet sa till oss att "boka thailandsbiljetten pa plats pa Bali, det ar MYCKET billigare!". Cecilia ditt jakla lamadjur, ris till Kilroy for dalig info!!